Det känns inte som det finns något tak för hur mycket man ska tjäna? Jag tänker lite som så att borde det inte vara ett maxbelopp? För hur kan man säga att ”jag är av internationell toppklass” och därför ska ha en lön på 54 miljoner som Millicoms VD Hand-Holger Albrecht nyligen sa (DI 2014-03-26). Och VD på Kinnevik säger att hon tycker inte han är överbetald. SEB har bonusbråk på nästa sida.

Har vi inte kommit längre i vår mänskliga utveckling och förståelse att vi upprätthåller denna finansiella bubbla som därmed blir? Ska vi fortsatt ha transaktionella ledare som fokuserar på sin lön inte mänsklighetens bästa? Ja, tydligen! Eller kanske inte…

För i samma tidning läser jag på sidan 36  i samma tidning att Knightecs VD Dimitris Gioulekas vill se ökad mångfald och samarbetar med Rinkeby-

skolan. Han tycker också att svenska företag missar chansen att göra bättre affärer på grund av rädsla att tänka utanför de invanda mönstren. Han tycker ”vi har gubbklubbar inom näringslivet. Allt för måna styrelser och nätverk som består av herrar i övre medelåldern. Jasägare som är rädda för oliktänkande. Ingen dynamik alls!” Sverige kommer aldrig hänga med i den globala förändring som sker, där det blir allt viktigare att kunna jobba över kulturella gränser med personer som tänker annorlunda. Han ser hur stor dynamik han har fått i sitt bolag genom att tänka på detta sätt och leda verksamheten så. Kunde inte sagt det bättre själv, gillar denna killen!

Sedan ser jag i Aftonbladet att pokerproffset Philipp Gruissem, 27, räknas som en av världens bästa och spelar in miljontals kronor. Vad han gör för alla vinstpengar? Skänker bort det till välgörenhet.

I Dagens Industri 2014-03-25 läser jag en artiekl som har rubriken ”Rika borde manas att bli filantroper” av Doktor i företagsekonomi Sophie Nachemson-Ekwall. Hon nämner Anders Wall som en extraordinär inspiratör. Beundransvärt av den fattige bondpojken Anders Walls historia är just viljan att ge tillbaka. En annan ledare från min hemstad Uddevalla är Percy Barnevik som först fick gigantisk bonus och sedan betalade tillbaka. Härligt att han hade mod att ändra sig! Han vill förändra världen och bl a idag hjälper kvinnor i Afrika. Varför har vi inte fler ledare so honom? Han var ju också en transformell ledare (mest) och jag gillar verkligen hans inställning…

Många stjärnor föddes fattiga vilket är intressant. Visste ni att Leighton ”Gossip Girl” Meester föddes satt hennes mamma i fängelse och bodde på fosterhem tills henns morföräldrar tog hand om henne. Kate Winslet’s pappa hade tre jobb och att hon alltid fick gå i ärvda kläder, men uppskattar saker mer tack vare detta. Tom Cruise  mamma hade fyra jobb samtidigt och hans pappa misshandlade honom. Demi Moore växte upp i en husvagn. Jim Carrey fick jobba när hans pappa fick sparken och bo i en skåpbil tills han slog igenom. Shania Twain familj hade väldigt dåligt med pengar och misshandlades av sin styvpappa, tills hanoch hennes mor omkom i en bilolycka och hon fick sjunga på heltid för att kunna försörja sina yngre syskon. Naomi Watts mamma var ensamstående (pappan dog när Naomi var sju år) och lyckades knappt unvika bo på gatan tack vare hennes morföräldrar hjälpte dem med lite pengar. Sean Combs pappa blev skjuten och hans mor hade flera jobb för att få mat på bordet. Vad gjorde att dessa människor blev så framgångsrika? För att de måste? Säkert en stark drivkraft!

Dagens Industri 2014-03-27 ledare som var skriven av Torun Nilsson med hade rubriken ”Det behövs mer av långsiktig ägarmakt”. Och i Dagens Industri 2014-04-01 sidan 26 står det ”Huawei kör om Ericsson”. Artikeln handlar om Huaweis segertåg där Nordeas chefsanalytiker Martin Nilsson säger ”Under de kommande åren har Huawei möjlighet att växa snabbare än Ericsson”. Ericsson kommer troligen bara få 11 % av China Mobile marknadsandel, från tidigare 35 %. Det känns inte bra att min tidigare arbetsgivare kommer förlora en så viktig marknad som Kina nu är. Skulle skickat mig dit så hade jag kunnat hjälpa till…

Är det bara personer som Bill Gates som har mod att tänka annorlunda. En artikel i DI 2014-04-01 sid 8 använder han sina specialkunskaper inom IT för att utrota fattigdommen. Han har kommit en bit på väg med bekämpa malaria, hiv och tbc. Nu vill han att det ska bli mobilbaserade pengasystem, så som M-Pesa i Kenya. M-Pesa är ett sätt att föra över pengar mellan mobiltelefoner, nästa steg är att också föra över till butiker, dvs en kontokredit i din mobil. Om fem år tror han att det kommer att exploderar och kanske tio länder har lika bra mobiltjänster, men det är kanske lite optimistiskt. Oavsett är spel inte dirket på behovstrappan för många människor, däremot information som kan utnyttjas för att förbättra skördarna (via sateliter) och hälsocenter. Västvärlden är skyldiga de fattiga länderna, på grund av historien och deras geografi, att komma till rätta med fattigdomsfällan, hälsofrågor och infrastruktur. Det är ju här Ericsson ska hjälpa till och fortsätta hålla Sverige i framkant inom innovation och bli globala ledare inom it, eller hur!