Fabriken surrar av aktivitet när jag kliver in genom de stora portarna. Maskiner bullrar, linan i taket surrar och medarbetare jobbar febrilt med att svetsa, slipar svetsfogar och eventuella ojämnheter på karossen. Bilarna kommer i rask följd och allt handlar om tid per bil längs de långa produktionslinjerna.
Här tillverkas den bästa svenska bilen och vi är stolt över att bygga Saab. Bilen som människor över hela världen köar för att få tag på. Men för oss på golvet handlar det inte om sportig vardagsbil – det är en plats av ständigt fokus, precision och upprepning.
Att arbeta vid linan är både fysiskt och mentalt krävande. Från första stund jobbar vi mot klockan för att svetsa, justera och slipa bilen på rätt sätt och i exakt rätt ordning. Minsta lilla misstag kan betyda extra arbete och att hela processen börja om från början. Pressen på att prestera utan avbrott är enorm.
De flesta av oss står upp i flera timmar i sträck, utför samma uppgifter om och om igen. Ryggsmärtor, muskelspänningar och utmattning är en ständig utmaning att hantera. Alla sekunders paus får konsekvenser och orsakar förseningar i den strikta tidtabellen. Pauser för toalettbesök eller dricka vatten är knappt tänkbara under produktion.
Trots påfrestningarna finns det en speciell tillfredsställelse i att se det färdiga resultatet rulla av bandet. Att veta att vårt slit bidrar till produkter som efterfrågas av människor världen över. En känsla av sammanhållning och prestation uppstår bland oss arbetskamrater på golvet, där vi kämpar sida vid sida.
Arbetet kan vara monotont och hårt, men livsviktigt för samhällets funktioner. Mitt på industrins fabriksgolv råder en särskild stämning – en blandning av disciplin, utmattning och en obeskrivlig känsla av produktiv kraft. Det är inte många som förstår den sanna innebörden av att stå på linan. Detta det var då min verklighet. Jag kom in på tjänstemannasidan senare, men det blir en annat inlägg.
Leave A Comment
You must be logged in to post a comment.