Läser tidningen “Mitt i Kungsholmen” 2014-12-23 och en artikel av journalisten Jill Eriksson, med bland annat Martin “E-type” Eriksson som sitter på vikingarestaurangen Aifur i Gamla stan.
Jul eller Yule som högtiden stavades förr kommer ursprungligen från vikingarnas midvinterblot. Ca 800-1050 e Kr räknas som vikingatid. Och julbordet är inte heller speciellt unikt, utan många firar med att sätta fram det godaste man har när det kommer en vändning, mot ljusare tider i vårt fall.
Den 21-23 december infaller vintersolståndet, och man firade det för att mörkret vände. Det kallades blotfest eller vinterslakt. Att blota betyder att man offrar någonting.
Jul är ett gammalt ord som användes långt innan julen blev kristen. Hövdingarna slaktade grisen och hade till uppgift att offra till gudarna och bjuda alla på fläsk. Därtill också saltad sill som folk i urminnes tider försökt smaksätta. Metoderna man mest använde för mat på denna tid var salt, rökt och torkad. Kanske fanns det lite vinteräpplen och rovor.
Midvinterblot
Basen i det fornnordiska samhället var att man knöt människor till sig genom at vara generös och bjuda, säger vikingatidsforskaren Charlotte Hedenstierna och docent i arkeologi Sven Isaksson.
Midvinter/Julen
Vinternätternas inträde var en vanlig tid för gästabud och offerfester. Uttrycket “att dricka Jul” går åtminstone tillbaka till 800-talet. I Sverige har namnet levt kvar i de kristna högtiderna, men finns också belagt i gammal engelska (yule).
Blot betyder en typ av offer och midvinterblot har handlat om religon och ritual men också om att manifestera att nu är det fest. Den mäktigaste hövdingen kunde samla och bjuda många. Blotet var ingen vanlig julmiddag utan en hednisk rituell måltid, med gudarna som “hedersgäster”. Alla bidrog med mat och gemenskapen var viktig.
Men… Vi skär inte halsen av två får och binder fast dem över relingen på din båt för att blidka Ägir, jätten som härskade över havet i nordisk mytologi, eller hur?
Leave A Comment
You must be logged in to post a comment.